|
Andra äventyr
Jag har av någon anledning ett behov av att testa gränser på gott och ont. Kanske för att lära känna mig själv. Inget sätt är så bra som att resa när det gäller att "möta sig själv".
Att som liten bo dryga två år i Sierra Leone i västafrika har format mig en del. Storstadslivet i Freetown var som att leva i ett litet förvirrat svart furstendömme som försökte hitta någonslags identitet mellan alla stamtraditioner och arvet efter kolonialismen. Bananträd och giftiga ormar i trädgården, eldar och sånger utanför vid husen av korrugerad plåt. Och året i den internationella skolan där vi var 11 nationaliteter och jag blev retad för att mina kortbyxor var lite längre än alla andras. |
|
Som 14-åring fick jag för mig att tågluffa genom Europa i hop med en äldre kamrat. På tåget ner till Tyskland blev vi erbjudna små röda åksjukepiller av en skum typ, men vi tackade förståndigt nej. Mer äventyr än så blev det inte. Vi såg mest tågstationer, vandrarhem och Macdonalds. På bilden tältar vi vid Holyhead i Wales. Platsen utsågs raskt till den fulaste plats vi besökt. Den platsen ersattes senare i mitt liv med Mo i Rana i Norge i stark konkurrens med Las Palmas på Gran Kanaria. |
|
När jag var 17 år bestämde sig en vän och jag att vi skulle se om vi kunde leva av naturen. Vi köpte massa militärkläder och gav oss en tidig vår ut i Dalslands skogar med yxa, fem tändstickor och en överlevnadshandbok. Några vassrötter, ett fält med nässlor och en stulen höna räddade oss från att inte helt svälta ihjäl. Vi byggde vindskydd och låg och omfamnade elden varje kall natt. Det var i maj och snö låg kvar i sänkorna. Drömmar om mat varje natt. Fyra dygn senare gav vi upp och gav oss hem tre kilo lättare i vikt. |
|
Att segla på Kattegatt med en folkbåt i trä var spännande dagar. En resa hem från Skagen var en av de mest farofyllda resor jag gjort till havs. Jag och en flickvän lämnade Skagen i vindar som ökade upp mot 15 sekundemeter. Jag visste inte vad preventerguy eller reva var för något. Att man borde ta ner segel slog mig aldrig. Vi styrde in mot ett ljus på svenska kusten, identifierade Vinga fyr och seglade för fulla ställ i gropig sjö och femton sekundemeter från Vinga till Långedrag mitt i natten. Det tog en timma och fem minuter. Räkna ut snittfarten!
Som ung härdade jag ut en sommar som rostknackare på ett Panamaregistrerat lastfartyg i Östersjön. En lektion i psykisk misshandel och mobbing. Jag ansågs inte vara en av dem så jag skulle knäckas. Det blev en principsak att vara kvar hela perioden ut. Sista dagen försökte båtsman sitt sista penalistiska trick och skickade upp mig att skrapa rost i tio sekundmeters vind på en mast ovan backen (fören) som översköljdes av vågstänk.
Som 20-åring liftade jag på båtar hela vägen till St.Lucia i Västindien. Båten jag hoppade på över Atlanten ville ställa upp i ARC-tävlingen, men innan vi gav oss av diskvalificerades båten p g a sjöoduglighet. Jag litade dock på kaptenen (och min "sista chans" att ta mig till Västindien). Det ända odugliga var stämningen ombord och det blev min miserablaste julafton någonsin. Dessutom trillade jag överbord mitt i Atlanten och mitt i natten utan att någon märkte det direkt och jag höll på att mista livet. |
|
Några år senare köpte jag och en flickvän en båt (L28) och seglade hela vägen till Venezuela. Trodde då jag visste allt om segling. Min partner hade bara seglat fem dagar i sitt liv när vi gav oss av. När vi lämnade kanalerna nere i Tyskland blev vi väldigt förvånade när vattnet bara försvann runt omkring oss. Nog hade jag hört talas om tidvatten - men inte fattat riktigt vad det innebar. Biskaya behandlade oss inte väl - det blev blod, nerslagning och pan-pan. Det var ett hårt år med mycket ansvar, men också fantastiska upplevelser. |
|
Forspaddling var något helt i min smak insåg jag när jag satt i en tvåmans gummiflotte på väg nedför en "nivå fyra" fors i Dominicanska republiken. Så många snabba beslut krävs av dig för att inte välta eller hamna på ett ställe i forsen där du inte vill vara. Ännu mer spännande blev det på en veckolång expedition på en okartad flod i kanadas vildmarker. Vi flögs in i skogen och tog oss sedan ner bland alla typer av forsar. Lägereldar, knott, nyfångad fisk. Adrenalinhetsiga forsar där utrustningen var hotad och fridfull plattpaddling längs natur som få sett utom björnar. |
|
Jag luffade en gång genom Asien från Söder till Norr. Började i ett av Australiens naturparker, besökte Östtimor just efter kriget när det fortfarande stod rök upp från husen och FN-bilar kilade höger och vänster. Jag följde med en helikopter upp i bergen för att dela ut mat. I Indonesien fick jag sällskap av en modig muslimsk tjej som hjälpte mig att leta efter ett folk som påstods leva i hyddor i träden. De var alltför skygga och i stället hamnade vi hos ett folk som levde på flottar i en flod, de läste koranen för oss och bjöd på thé. I Malaysia simmade jag över till ön där ursprungliga Robinsson spelades in (Tengah). Klättrade i badyxor upp till platsen för örådet innan jag simmade över till mitt läger på en angränsande obebodd ö. Där hade fåglar ätit upp min mat och jag kämpade i timmar för att få upp en kokosnöt.
Jag reste genom delar av Thailand efter Tsunamin. En bra erfarenhet att se vilka krafter naturen har och livets allmänna förgänglighet, om man så säger. |
|
Jag har gjort många resor till Röda Havet och Egypten. Jag blev positivt överaskad av den arabiska kulturen som jag inte trodde jag skulle gilla. Slackerdagarna i Egypten spenderas halvliggandes på någon primitiv restaurang, eller görandes yoga på en matta, eller på klätterutflykt i ökenlandskapet, eller oftast under vatten på ett andetag i det blå vattnet. Jag har satt några svenska rekord i fridykning. Det som är mest värt att nämnas är när jag simmade till 51 meters djupt utan fenor i svenska mörka kalla vatten. |
|
Vi var ett gäng som skulle filma val på Azorerna. Vattnen runt dessa öar är fulla av liv och kaskelotten lyckades vi människor inte utrota trots att vi gjorde ett gott försök. Att ligga med kamera i hand vid ytan och ovan ytan se dessa sävliga monster närma sig medan man uppspelt och nervöst stirrar ner under ytan samtidigt. Och sedan dyka ner till tio meter och möta dem, eller som det hände i mitt fall en gång: jag tappade bort en val i djupet bara för att vända mig om vid ytan och ha den 2-3 meter bort. Först en mungipa lika stor som mig själv sedan ett penetrerande öga och sedan val, val, val. En vägg av kött gled förbi mig.
Skottland tycks jag återvända till. Jag har besökt obebodda öar, seglat längs fårklädda kullar och hängt på pubar i fotbollstider och klättrat upp på Storbrittaniens högsta berg tre gånger. Nu senast med rep från den svåra sidan. Vilket var en utmaning på den fuktiga lösa klippan. Hur dåligt vädret än blir i Skottland är det ändå så vackert och exotiskt att man trivs. |
|
Jag arbetade en gång som undervattensfilmare för dansk TV på en resa till 5 exotiska platser runt jorden. En två timmars dokumentär om en fridykare och om undervattensvärlden och det dykande däggdjuret människan. Jag har svårt att glömma ljuset som spelade på sandbotten i den där bukten på Hawaii där jag låg på rygg på ett enda andetag och såg delfiner kryssa förbi, gång på gång. Under en två timmarsperiod spenderade jag nästan över en timma under vatten. Hajarna i Thailand var svårare ett filma, det blev långa farliga dyk på ett andetag ner till nästan 30 meter om och om igen.
Med ett filmteam utforskade jag en gång en av Sveriges klaraste fjällsjöar. Trollsjön i Abisko som ligger inklämd mellan bergsmassiv och en glaciär. Isande blått vatten ner till 40 meters djup. Fingrarna domnande bort och tårna trillade av, men gång på gång försökte vi nå botten på ett andetag. Sedan värmde vi oss i tälten framför kaminen. Det blev en film på SVT. Det finns mycket kvar att se av Sverige tror jag. |
|
Vi var tio som reste till Norge för att träffa en tam delfin som förr bodde där. Vi letade i fyra dagar både under och över ytan inan vi hittade honom. Ett underligt möte med en vild fast tam delfin. Vi hoppade i och simmade bredvid honom och kliade honom på magen. Han var trött och sliten och några månader senare dog han efter ett långt liv som han valt att spendera nära människor. |
|
Jag var med i kanal fems äventysrprogram "69 grader nord". Ett sådant där rösta ut varandra program, med den skillnaden att vi hela tiden fick massa konkreta utmaningar. Det var två veckors äventyrssemester med: cykel, fritt fall, vandring, klättring, tält, mopeder, tåg, buss, propellerplan, ren, inlines, hästar, gocart, dykning, segling, simning, vattenskidor. Från Sveriges sydligaste udde, förbi många av Sveriges vackraste platser till 69 gader nord. Jag röstades ut tre dagar från slutet.
Ibland kommer äventyret rakt in på knuten. Jag filmade mitt i kravallerna under EU-toppmötet i Göteborg. Mellan stenar och batonger. Blev knäad av poliser träffad av sten från aktvister. Att på gatorna se upplop med politiska förtoner var nytt för Sverige. Cirka två hundra huliganer med blandad ideologi fick svensk polis att visa upp sina allra sämsta sidor. Att befinna sig på Avenyn bakom brinnande barrikader under den halvtimmen då inte polisen vågade sig fram var inte bara intressant för en filmare. Rent personligt var det en fascinerande känsla att befinna sig i ett ingemansland där svensk lag inte rådde för en tid. |
|
Några av de största äventyren har varit rätt mörka då jag mest haft mina ögon stängda. Jag dyker från en båt i Gullmaren på västkusten, utan tuber. På ett andetag har jag följt en tyngd ner mot botten till 74 meters djup. Där nere har jag för en kort sekund i ficklampans sken skymtat en dyig botten innan jag börjat dra mig upp mot ljuset och ytan. Ihoptryckta lungor, 6 grader kallt och mörkt som i graven. Det är att möta nya sidor av sig själv - att de hur man reagerar vid stress.
Där har jag och ett gäng ordnat flera tävlingar och kurser med folk från hela Sverige och Europa. |
|
Att resa ner till Småland kan nog inte tyckas vara så äventyrligt. Men att besöka det yogaashram man hittar i Håå är ett personligt äventyr. Sedan 30 år tillbaka finns där en kursgård där yogans traditioner följs strikt. Jag har spenderat många 14-dagars perioder där i tystnad, i meditation, på huvudet, med vegetarisk mat, gamla etniska danser eller arbetandes i kök eller trädgården. Ingen TV eller annan underhållning (det inkluderar nyheter). Varken mobil eller internet. |
|
En av de mest intressanta resor jag gjort är till det lilla landet Eritrea dit jag åkte för att filma och försöka sätta ihop ett landslag i fridykning tillsammans med en vän. Det är blandade känslor att besöka ett land som är en diktatur, men samtidigt så entusiastiska och professionella i sin strävan att bygga ett land som inte vill göra om andra afrikanska länders "postkoloniala misstag". Stoltheten och nationalismen är lite för stor i detta unga land, men samtidigt en kraft som håller borta korruption och etniska och religiösa konflikter. Ska bli intressant att se hur detta lilla land utvecklas. |
|
Följ efter sillen skriker jag till Stig. Jag tar ett andetag och dyker med kameran, försvinner gör dom skrikande måsarna som cirklar i ett moln ovan oss, försvinner gör Lofotens vinterklädda fjäll och under mig öppnar sig istället en grön värld och där borta en stor "boll" av virvlande sill och strax en svartvit skugga som växer till en Späckhuggare. Han öppnar gapet och hugger den sill som han just paralyserat genom att slå till sillstimmet med sin stjärtfena. Fick du det, skriker Stig som just kommit upp ur djupet. Vi är här i Nordnorge för att se om en fridykare kan interagera med Späckhuggare under vattnet - mer |
|
Jag deltog 2009 på mitt tredje VM i fridykning. Jag lyckades ta en 10e plats efter att ha simmat till 65 meters djup utan fenor. Under vistelsen på Bahamas satte jag också ett svenskt rekord när jag drog mig ner till 83 meter och sedan som ett experiment åkte jag med tyngder till 101 meter. Det som var mest spännande var den 10 veckor långa träningsperioden innan. Att sätta spännande mål tvingar mig att förändra min vanor och träna och leva hälsosamt. |
|
|