10 musikstycken

Minns du vilket musik som först gjorde intryck på dig? Någon barnramsa? Något du mimade till på dagis? Jag gör det inte. Möjligen kan "Det var en gång en mus och den musen hette Klas..." eller någon Emil i Lönneberga sång vara något av mina första musikaliska upplevelser.

"Take a walk on the wild side" - min mor fyllde vardagsrummet i Afrika med Neil Diamond. Och trots att det stör mig lite har mycket av min favoritmusik ärvts från min mor. Hon spelade Bob Marley på hög nivå och pinsammade sig med att dansa vilt på heltäckningsmattan. Att det var reggae och att det var bra, förstod jag först senare. Jag förträngde min mors musiksmak, men när jag hitta Bobban och "natural mystic" på högstadiet slog det mig att det var samma snubbe. Min styvfar spelade Cat Stevens och jag skulle jag någonsin haft en idolaffisch under tonåren så skulle det varit av honom. Jag tror jag fick tag i alla hans LP´s innan jag slutligen insåg att det trots sin charm och innerlighet var ganska simpel musik.
Styvfar hade en vana att fylla luftiga rum med toner av Beethoven och det är jag tacksam för. Jag återvänder ständigt till den "gamla musiken". Där lättsmälta Mozart har en hedersplats bredvid vissa barockmusiker som Albinoni.

Jag njöt av filmen Pianot just för pianomusiken i den. Hur den nästlar sig in och tar tag i delar inne i dig du inte visste fanns. Ord blir primitiva och du förförs.

Om jag till äventyrs i min ensamhet skulle börja nynna så dyker snapsvisor och Bellman upp från mina mimande dagar i manskören "akademiska kören". "Märk hur vår skugga" har jag sjungit otaliga gånger till havs strax efter "redemption song" och innan "kristallen den fina" (har ni tänkt på hur jävla många fina folkmusiska grejer vi har).

Hon satte Radiohead i händerna på mig och jag gillade det inte, men jag var så kär så jag fortsatte lyssna och snart blev det bra, lika bra som Portishead. Innan dess var det en del Dire straits och Sting och David Bowie. Två andra Davids som jag också uppskattar är David Byrne och David Sylvain.
Merengue och funk-kassetterna (jo jag har kassetbandspelare också) kommer på den gången om året jag får för mig att jag är en gladlynt och groovy person. Eller när jag är lite mer gloomy letar jag (oftast förgäves) efter lite gammal blues eller lite Tom Waits (och blir genast på bättre humör).

Jag kommer alltid få en speciell känsla i kroppen när jag hör cellotemat ur min dokumentär "Nu tillhör jag havet". Mats som skrev den (med Sara) är död nu. Kanske ska jag sjunga Fredmans epistel om "skomakar löfberg" igen.